Gladabarniphuket

Nu har vi gjort klart vår powerpoint inför fredagens muntliga redovisning. Vi ska vara hos vår klassföreståndare och redovisa vårt arbete i cirka 1 timma. Det känns jätte bra, ingenting som vi stressar upp oss för.
Hoppas ni har det bra där ni befinner er!

Puss & Kram

Nu är PA äntligen klart och inlämnat! Känns otroligt skönt, och vi är supernöjda!

Nu sitter vi på PA-lektionen och har äntligen gjort klart vårt sponsorprojekt. Förhoppningsvis kommer vi att få hjälp att bränna ner det på skivor idag, med lite hjälp från Michael (vår handledare).
Det rullar på med skrivandet av själva projektrapporten. Vi har ännu ingen panik för det. Det känns som att vi ligger bra i fas.
Ha en trevlig helg i landet, så ska vi försöka att inte trilla på rullbandet.

Tyvärr går det inte att ladda upp bilder idag...

En välbehövlig avkoppling i en lugn miljö.

Denna morgon har jag suttit och renskrivit början av mitt arbete. Hittils har jag hunnit med inledningen, syftet och min frågeställning. Jag väntar på mail från min handledare där jag har en viktig fråga som jag måste få svar på innan jag kan börja med att rensriva alla frågor. Men jag tror inte det ska ta så lång tid när jag väl kommer igång med skrivandet. Känns som att jag har bra koll på vad jag ska få med i arbetet, all information har jag redan nedskriven på papper. Det gäller bara att få ihop allt till en sammanhängande text sedan.

Snart ska vi även börja med bildspelet till vår muntliga presentation. Det är det som är det roligaste.
Även vårt lilla projekt till sponsorerna är inne på slutspurten. Bara några detaljer som ska fixas sen är även det klart. Det rullar på ganska bra nu i vårt schema!

Kaffe är ett måste när man skriver...

2004 började ett par bosatta i Thailand att leta efter mark att bygga en plats där barn kunde få möjligheten att placeras, främst de barn som mist sina föräldrar i samband med tsunamin. De fick ta del av munkarnas mark i Thalangdistriktet. Där började de bygga ett område bestående av tre längor och en större öppen yta. Snabbt började verksamheten för tsunamidrabbade barn att ta fart.

Sussi och Hans fick nys och detta barnhem och valde att åka ner för att arbeta som volontärer redan år 2005. Paret som byggde upp detta barnhem hade aldrig några långsiktliga planer att fortsätta bedriva barnhemmet. Sussi och Hans fick mer ansvar och 2006 blev de drivsansvariga. Paret som startade allt valde därför att ta farväl och överlämna verksamheten till Sussi och Hans.

Deras uppgifter på barnhemmet idag består av intagningen av volontärerna och även se till att dessa sköter sig och har det bra. Viktigt är att barnen trivs i volontärernas sällskap. Till sin hjälp har de Wow som kan jämföras med den svenska socialen då hon ser över barnens situation innan de tas in på barnhemmet. Hon sköter även allt som rör de thailändska myndigheterna.

Barnhemmets inkomster kommer ifrån privata organisationer, samt privatpersoner. Men de största organisationerna som nämns är främst Odd Fellow och Happychild foundation (som är deras egen organisation för deras anhöriga som försvann). Privatpersonerna som donerar är i huvudsak de som själva drabbades av tsunamin eller har anhöriga som var på plats. Eftersom att barnhemmet har uppmärksammats mycket i media på senare tid har även detta lett till nya donatorer vilket är till en stor fördel.

Då barnhemmet fungerar som ett vanligt "hem", ser utgifterna ut på liknade sätt som hemma. Självklart prioriteras mat, skoluniform och el i första hand. Andra utgifter tar de som det kommer, exempelvis renoveringar. Utgifterna ska gå till det nödvändiga som krävs för att ha ett normalt liv. I utgifterna ingår även en veckopeng till varje barn som ska räcka till skollunchen. Självklart går även utgifterna till de åtta fastanställda i lön. Kläder har några med sig då de anländer första gången, men p.g.a. de stora frivilliga donationerna i form av kläder är inte shopping nödvändigt. Dessa kläder ges inte till ett utvalt barn, utan kläderna läggs på hög så att alla kan ta del av dem.

De utflykter som de gör är billiga, och oftast krävs det inte att de åker så långt. De har tillgång till en pool och lite lek på Phuket Village som ligger i nära anslutning. Det är även vanligt att de åker till stranden när de har tid över. Då tar alla med sig en egen matsäck.

Hela tiden ser vi tecken på att allt ska vara så enkelt som möjligt, inga konstigheter förekommer.

Då barnen är tillräckligt gamla d.v.s 18 år och färdiga med utbildning, eller att de hittat en släkting lämnar de barnhemmet bakom sig. Självklart finns tankarna alltid kvar på vart man har tillbringat sin uppväxt. Då de lämnar barnhemmet har de anställda inga krav på att följa upp barnen efteråt utan det är upp till barnen själva om de vill ha fortsatt kontakt.

Ni har nu fått en inblick i verksamheten på Muang Mai, både i form av våra egna intryck och genom ren fakta. Detta är självklart bara i stora drag vad vi har fått ut av våra besök på barnhemmet. Resten kommer ni sedan få läsa då våra projekt är sammanställda och klara. Hoppas ni har tyckt att det varit bra läsning och har ni några frågor om vårt projekt eller om Muang Mai är det bara att fråga oss. Självklart kommer vi fortsätta blogga tills allt är färdigt. Lite bilder får ni idag, resten kommer imorgon.

Minstingen Bat