Gladabarniphuket

Idag fokuserar vi på att skriva hur det vardagliga livet på barnhemmet ser ut (dock inte fakta om Sussi, då detta kommer nämnas i senare reportage, även fakta om hur verksamheten bedrivs).

På Muang Mai har man valt att använda sig av "familjetänket". Vad vi menar är att barnhemmet ska efterlikna det vanliga familjelivet i Thailand. Upplägget är ganska enkelt. Först och främst ska barnen gå i skolan utanför barnhemmet, alltså ingen undervisning sker på området. Dessa barn förs med buss till olika skolor varje dag med Pan som är deras chaufför. Med följer också volontärerna som undervisar engelska i skolorna. Dagen börjar redan vid 6 då man äter frukost i matsalen. Därefter går första bussturen 6.30 och sedan rullar schemat på. Skoldagarna är långa, många slutar vid 4 och därefter har de fritidsaktiviteter eller umgänge med kompisar. Anledningen till att Sussi valt att inte ha undervisning på barnhemmet är för att barnen ska få kompisar utanför, det ska inte leva isolerade, utan känna att de har friheten att umgås med andra barn.

Väl hemma efter en tur med skolbussen umgås de och leker tillsammans innan det är dags för middag. Två kockar står för maten som oftast är grytor med ris, och alla hjälps sedan åt med disken. För att slippa "barnhemskänslan" då du har schema över hur organisationen ska se ut med bla. Vem som står för disken idag, har man valt att alla hjälps åt. Detta är inget problem för barnen utan de finner det naturligt att hjälpa till och plocka undan det man själv orsakat. Även tvätten står alla för personligen. Till och med de yngsta (6 åringarna) blir lärda att kunna tvätta. Detta för att förbereda dem för ett liv utanför barnhemmet.

Två dagar i veckan för de titta på tv, och detta på bestämda tider bara för att det inte ska bli en lyx. De har även tillgång till datorer men bara gällande skolarbete, någon gång på bestämda tider för spel. De lägger sig relativt tidigt på kvällen för att orka med morgondagen. Deras skolgång som vi nämnde är lång. Med sig till skolan får de en slant som de kan köpa lunch för. Dock slinker ibland godispaket istället för en sandwich ner… Hur stor summan är beror på barnets ålder. Ju äldre du är, desto större summa får du att handla för. (Nu pratar vi inte stora summor, utan det ska räcka till lunchbehovet. På vissa helger tar de sig friheten och gör utflykter tillsammans.

På barnhemmet bor det nu 18 st barn från åldrarna 6-18 år. Endast fem stycken är tjejer och resten är killar. Det finns även en mamma till 4 pojkar, en äldre man som varit uteliggare och endast bor där för husrum och en lärarinna som blivit överfallen i sitt hem. Det bor inga pappor på barnhemmet då de missbrukat chansen att få bo där (undantag för den äldre mannen). Utöver Sussi och Hans finns 6 st anställda som jobbar med ekonomin inom verksamheten samt intagning av barn, kockar, chaufför till skolbussen och barnpassare. Sedan har vi volontärerna som nu bara är från Sverige. Dessa är 5 stycken, varav en är kille som nu skulle åka tillbaka till Sverige. Man kan tro att volontärerna har ett ganska enkelt liv, men utan dessa hade barnhemmets verksamhet troligtvis inte sätt densamma ut som den gör idag. De lägger ner sin själ i jobbet som volontär.

Barnhemmet är uppdelat i tre längor. Den första är familjelängan där en mamma med sina söner bor. Nästa länga är pojklängan. Där är man uppdelade i rum om två, varav en är yngre och en är äldre. Detta för att skapa en syskonkänsla för barnen och att de yngre ska kunna se upp till någon vilket leder till en trygghetskänsla. Sist kommer tjejlängan där volontärerna bor och de flickor som finns där. I denna länga ligger även kontoret där verksamheten bedrivs.

Denna vardag på barnhemmet kan tyckas vara enkel och ibland enformig, men det är precis så här en vanlig thailändsk familj lever och det är just det som man vill efterlikna på Muang Mai barnhem.

Thai-swedish foundation

Volontärernas rum


Pojklängan

överblick över de tre olika längorna.

Det var allt för idag, nu är det dags för middag.