En liten del av vårt arbete, ett reportage
Den 26 december 2004 inträffade tsunamin vilket drabbade stora delar av Thailand, däribland Phuket. På den stranden vi befinner oss nu på, Karon beach, drog flodvågen in med en skrämmande kraft och förstörde både omgivningen och förändrade livet för invånarna samt turister. Nattis var en av alla de personer som blev drabbade av tsunamin. På nedan stående bild kan ni se det hotell som Nattis bodde på. Det tog endast några minuter för vågen att förstöra stora delar av hotellet som förvandlades från paradiset till ett helvete. Trots detta kan du inte se några spår av tsunamin, varken på ytan eller hos personalen. Personalen kommer alltid bära med sig denna traumatiska händelse, men de har lärt sig att leva med det. Deras liv måste gå vidare för att de ska klara av att leva och försörja sin familj.
Nattis: När jag står här (se bilden nedan) väcks känslor till liv igen. Jag minns händelsen som igår trots att det har gått så många år. Det är fantastiskt att se hur alla människor är så glada och vänliga. De gör allt för att du ska må så bra som möjligt. Allt är återuppbyggt, som vi nämnde innan finns knappt några spår av tsunamin kvar på ytan. Minnena kommer jag alltid att bära med mig av händelsen, men jag tror bara att det gör mig starkare precis så som det har gjort för thailändarna. Du kan inte bli annat än glad när du träffar dessa människor som bara sprider glädje runt omkring.
Emma: Jag tycker det är fantastiskt att se dessa människor. Jag själv befann mig inte här under tsunamin men jag känner verkligen med personerna. Nattis och allas berättelser gör mig rörd, och jag har insett vilken kämparglöd som krävs för att kunna återgå till ett så normalt liv som möjligt.
Att Phuket åter har blivit ett turist paradis beror på att alla har hjälpts åt i denna återbyggnad. De lever för turismen vilket har gjort att de var tvungna att anpassa sig och snabbt finns sig i den nya situationen som uppstod. Redan ett år senare var stora delar av staden återuppbyggt. Tänk om detta inträffat i Sverige, då hade alla tänkt på sig själva och hur de bäst skulle överleva. Här kämpar man som ett lag, för tillsammans är man starkast.
Här stod jag när tsunamin kom. Nu ser man inte ett spår av den.
Världens bästa hotellpersonal!
